Fågeln som absorberar 99,965% av ljuset
Kragparadisfågelns parningsdans kanske är världens mest fantastiska spektakel. För att vinna honans affektion bildar han en slags parabolantenn med sin kropp och avslöjar ett skimmrande blått band. Samtidigt utgör hanen ett klickande ljud och hoppar fram och tillbaka riktad mot honan, som verkar både fascinerad och förskräckt.
Paradisfågelns fjädrar
Det finns ett fyrtiotal olika paradisfåglar som lever i skogklädda högländer på Nya Guinea, Moluckerna och i nordöstra Australien. Dessa arter har många olikheter mellan varandra, men de delar något som är riktigt anmärkningsvärt: deras svarta fjädrar. Nyligen släpptes en studie från nature communications som visar på att fjädrarna från dessa fåglar absorberar 99,965% av ljuset. Det är nästan lika svart, åtminstone visuellt lika svart som Vantasvart som har egenskapen att absorbera 99.965 % ljus. Vantasvart är världens mörkaste konstgjorda substans. Anledningen till paradisfågelns förmåga att absorbera så mycket ljus är den kaosartade strukturen av fjädrarna.
Hanens svarta fjädrar äter ljus. Till skillnad från andra typiska fåglar, som oftast har fjädrar som är prydligt strukturerat av stammar som förgrenar sig, har paradisfågelns fjädrar som kan likna sig till en tätvuxen skog där inget ljus tränger sig igenom (se bild nedan).
Detta leder till en hel del hålrum i fjädern. ”Ljus landar på fjädern och studsar upprepade gånger i dessa hålrum”, säger Harvards evolutionära biolog Dakota McCoy, huvudförfattare av papperet. ”Varje gång ljuset studsar på fjädern absorberas en del av ljusets energi, så det är hur fjädrarna blir så svarta”. Fjädrarna absorberar 99,95 procent av direkt infallande ljus, vilket innebär allt ljus som kommer rakt framifrån. När det gäller ljus från alla sidor, är siffran 96,86 procent.
Detta fenomen är känt som strukturell absorption, och det skiljer sig fundamentalt till hur pigment fungerar i djurriket. Vanligtvis absorberas vissa våglängder på fåglar, medan andra studsar tillbaka. Detta framträder då som färg för det mänskliga ögat. Tanken bakom paradisfågelns strukturella absorption är att framstå som supersvart.
Orsaken bakom hanens ovanligt svarta fjädrar har en anledning: förökning. Om vi för ett ögonblick återgår till paradisfågelns parningsdans. Den lilla svarta prinsen skapar denna parabolantenn med sina vingar och avslöjar ett blått band med ett fantastiskt skimmer omringat av de andra svarta fjädrarna. Det blåa bandet är också strukurellt. Men till skillnad från de svarta fjädrarna är de strukturellt reflekterande, vilket får fjädrarna att skimmra beroende på vilket vinkel man ser dem ifrån.
”Hela avsikten med dessa fjädrar är att lura ögat och hjärnan för att tro att det är mindre ljus som lyser på hanen än det i själva verket gör”, säger McCoy. ”Så ur honans perspektiv, när hennes bild av hanen är en oerhört mörk svart bakgrund och då en levande blå fläck, ser platsen ännu ljusare ut, och det ser ut som om att den lyser.” Det kan till och med se ut som att det blåa bandet svävar i rymden.
Den här delikata dansen handlar inte om hybris – det handlar om sexuellt urval. Hanen sätter på sin show eftersom honan har råd att vara kräsen om vem hon ska föröka sig med. Debatten om varför detta utvecklades är fortfarande omstridd, men antaligen är det längesen, då paradisfåglar med fina fjädrar förr var en indikation om en frisk och parasitfri fågel. En paradisfågel med super-svarta fjädrar och ett skimrande blått band behöver idag inte nödvändigtvis visa på en mer hälsosam hane. Denna hypotes kan förklara varför honor inte har utvecklat svarta fjädrar, vilket isåfall skulle kunna vara en anledning för att kunna kamouflera sig bättre.
Så, varför har inte alla fåglar denna strukturen på fjädrarna? Jack Dumbacher, kurator för ornitologi och däggdjursvetenskap vid California Academy of Sciences ger ett antal olika förslag. Bland annat kan det vara att dessa fjädrar inte är vattenavstötande, det krävs mer energi för fågeln att producera fjädrarna, eller att de kanske slits ut oftare.