Vad är en råttkung?

En råttkung är ett zoologiskt fenomen som är en samling av råttor vars svansar är sammanflätade och bundna på ett eller annat sätt, tex. intrasslande i material som hår, blod och avföring eller klibbiga ämnen som sav eller tuggummi.

Djuren fortsätter att växa tillsammans trots att de sitter samman i de oftast brutna svansarna. Antalet råttor som sammanfogas varierar från några stycken till så många som 32 råttor. Historiskt är fenomenet oftast förknippat med Tyskland, vilket har haft många rapporterade fall av råttkungar.
Råttkungar anträffas väldigt sällan att de ibland har ansetts vara kryptider, men det finns flera bevisade fall av råttkungar i moderntid. Liknande fenomen har även påträffats med andra smågnagare som tex skogsmöss och ekorrar.
Råttkungar skall inte blandas samman med fenomenet siamesiska tvillingar, som kan uppstå inom många olika arter. Råttkungar skapas först efter födseln.
I folksagor är råttkungar associerade med olika vidskepelser och sågs ofta som en dålig omen, särskilt förknippad med plågor.

Etymologi

Den ursprungliga tyska termen, Rattenkönig, var översatt till engelska som rat king och till franskans roi des rats. Termen hade inte ursprungligen att göra med faktiska råttor, utan om personer som levde på andra personer. Conrad Gesner i Historia animalium (1551-58) uttalade: ”Vissa skulle mena att det är råttan som växer sig mäktig pga. sin ålder och matas av sin ungar: detta kallas råttkungen.” Martin Luther sade: ”slutligen finns det påven, kungen av råttor högst uppe.” Senare visade sig termen hänvisa till en kung som satt på en tron ​​av knutna svansar.

En alternativ teori säger att namnet på franska var rouet de rats (eller ett roterande hjul av råttor, där de knutna svansarna är ekrar), men att termen över tid omvandlats till roi des rats.

Historia

Den tidigaste rapporten av råttkungar kommer från 1564. Fenomenet tros ha minskat när rödråttan (Rattus norvegicus) förskjutit svartråttan (Rattus rattus) på 1700-talet. De flesta dokumenterade exemplen av råttkungar var bildade av sammanfogade svartråttor.

Exempel av råttkungar hålls bevarade i vissa museer. På museet Mauritianum i Altenburg, visas den största kända mumifierade råttkungen, som hittades 1828 i en eldstad i Buchheim. Den består av totalt 32 stycken råttor. Råttkungar bevarade i formalin visas på museer i Hamburg, Göttingen, Hamelin och Stuttgart. Universitetet i Tartu, Estland, har även de ett bevarat exemplar av en råttkung. En råttkung som hittades 1930 i Nya Zeeland, som visas i Otago-museet i Dunedin, bestod av unga svartråttor, vars svansar var intrasslade i hästhår.

En råttkung som upptäcktes 1963 av en bonde som heter P. van Nijnatten i Rucphen, Nederländerna. Består av sju råttor. Röntgenbilder visar formationer av kallus vid frakturerna i deras svansar, vilket tyder på att djuren levt under en längre tid med sina svansar sammanfogade.
Fenomenet är mycket sällsynt. En observation från 2005 kommer från en estnisk bonde i Võrumaa-regionen.

Liknande rapporter av ihop växta individer har rapporterats av andra arter. I april 1929 rapporterades en grupp unga skogsmusar (Apodemus sylvaticus) i Holstein, Tyskland, och i Juni 2013 hittades en ekorrekung bestående av sex levande ekorrar som fästs tillsammans. Ekorren separerades av veterinärer. 2018 hittades fem ekorrar förenade av svansen i Wisconsin och separerades framgångsrikt av veterinärer.

Populärhistoria

Historiskt sett betraktades råttkungar som ett dålig omen, troligen på grund av att råttor betraktas som bärare för sjukdomar så som pesten.

Råttkungar förekommer i romaner som tex. ”Accordion Crimes” av Annie Proulx, ”The Tale of One Bad Rat” av Bryan Talbot, ”Ratking” av Michael Dibdin, ”Rotters” av Daniel Kraus, ”Peeps” av Scott Westerfeld.
Och i Alan Moores och Ian Gibsons serietidningsserie ”The Ballad of Halo Jones” var råttkungen ett krigsvapen, ett superintelligent kollektiv som kunde samordna attacker med vanliga råttor.

Länkar: Wikipedia | Medium.com